På många språk finns det bara ett ord för det som vi i svenskan har två ord för: sport och idrott. På många språk har man dessutom bara ett verb när vi i svenskan har både spela och leka. Varför är det så? För att göra det hela ännu mer komplicerat kan ”spela” betyda tre saker, såväl som på svenska som på andra språk: man kan spela ett instrument, en sport eller så kan man spela i betydelsen låtsas.
Det här skulle kunna röra till det om man ska översätta ett sportreferat i en lagsport till ett annat språk. En spelare som spelar en match kan både leka och skådespela eller filma. På fritiden spelar kanske spelaren tv-spel, eller ett instrument.
Att spela kan betyda många saker, och det kan innefatta fotboll, casino eller en fiol. På medeltiden kallades kringvandrande spelemän för ”lekare” och visst kan man tycka att musik har mer med lek än med spel och sport att göra. Å andra sidan åtnjöt lekarna inte särskilt mycket respekt på den tiden, åtminstone om man ska tro den äldre västgötalagen, vilket man kanske inte ska. Kanske övergick man till att tala om musik som något man spelade istället för lekte just för att visa att musik är värd att tas på allvar.